...Doktorn ringde till slut. På min mobil så jag var tvungen att gå ut för mottagningens skull. Tur var väl det. Enligt doktorn var det inga fel på lilla M:s blod. Eller som han sa : -Inget alarmerande

Vi pratade lite och jag ställde en del frågor om varför han är blek, trött och inte riktigt sig själv. The Doc kunde självklart inte svara på det men sade att det i alla fall inte rör sig om någon hemsk, elakartad sjukdom. Jag replikerade med att det var skönt att höra och sade sedan vänligt men bestämt att pappan (kärleken) och jag ändå ville ha en remiss till Barnläkarmottagningen för att få ett avslut på knölar bakom örat och etc etc. The Doc svarade mig då: -Vad vill du att jag ska skriva på den remissen, trötthet eller?

Då rann det över... - Nu är du JÄVLIGT fräck mot mig! Jag menar det, FRÄCK!!

Skriv "orolig mamma och pappa" Eller vad FN du vill!

 Jag vrålade på om att han säkert är en väldigt duktig VUXENLÄKARE men att han INTE är Barnläkare och att vi vill och har rätten att få vår son bedömd av en barnläkare.. Jag var så ARG! Han bad mig om usäkt och menade på att det var hans svenska som spökade, att han menade egentligen att fråga mig om råd, vad han skulle skriva på själva remissen. Jag lugnade ned mig, bad om ursäkt osv osv och vi lade på som "bästa vänner".

Efter vårat samtal ringde jag själv till BLM och berättade att det kommer att trilla in en remiss till dem i min sons namn och att jag inte har en aning om VAD det kommer att stå på den. Jag frågade sköterskan om hon hade 5 minuter över och det hade hon. Jag fick berätta HELA historien bakom dessa tagna blodprover. Den berättar jag nu.

Jag har känt en knöl bakom M:s öra hela detta året. En lymfkörtel har jag tänkt. När den sedan i början på Juli växte sig större så tänkte jag att nu har han en infektion och behöver kollas. Vi bokade tid på närakuten och fick träffa en jättegullig läkare. Jag förklarade ärendet och sa att jag tror att han har en infektion. hon undersökte honom och sade sedan att Nej, detta är ingen lymfkörtel, det behöver göras en finnålspunktion på den och kollas vad det kan vara. Hon bad mig gå till VC och be dem om en remiss. Hon skrev ned det på ett papper som bara var att ge läkaren på VC.  Självklart förstod jag att det inte skulle gå så bra, vår VC är inte som alla andra alla gånger. Sköterskorna är underbara men min erfarenhet av läkarna är INTE så bra. Läkaren på VC ändrade diagnosen till ATHEROM och ville skicka mig till sjukhuset i Handen. Nepp sa jag, en barnläkare ska behandla min son, inte vuxenläkare. Han remiterade lilla M till Astrid Lindgren där en kirurg återigen ändrade diagnosen till att det antagligen rörde sig om en lymfkörtel. Vi var inne i rummet kanske 1½ minut. Knölen var vid det här laget mindre vilket tydde på att det rör sig om en lymfkörtel.  Jag köpte det men det kändes ändock inte klart. M har en knöl till lite längre in och sedan har han en liten på magen med. Dessutom är han blek, trött och får lite konstig feber ibland. Är det så konstigt att vi vill få ett avslut och en ordentlig bedömning av en barnläkare så att jag kan släppa hela denna historia?

Vi tycker inte det, därav min "fight" med den 4:de doktorn...

 Sköterskan på BLM fixade en återbudstid tid om cirka 3 veckor.. Så att jag kan bli lugn..och hon sade att läkaren vi ska få träffa är väldigt duktig och expert på blodsjukdommar etc. WOW, äntligen!!!!

Min lilla prins är säkert frisk, säkerligen lite hösttrött och behöver kanske lite extra vitaminer men tänk om...

..därför känns detta bra nu och jag känner mig lugn, väldigt lugn!

Varför ringer inte doktorn? Varför känner jag mig så förbannat orolig?

Lillprins M leker som aldrig förr, helt inne i sin värld. Om ni ändå kunde höra..(skratt).

Om allt går som det ska idag så blir det kusinpassning senare. Det ser jag fram emot. Familjen är viktig, inte bara den närmaste utan även den yttre som vi säger.

Ring. Ring, innan denna mamma förgås utav oro (som varit kontrollerad i två dagar men som nu löper amok).

Jag somnade igår. Hade planerat att skriva igen men ack så sömning jag var!  Ja, idag ska doktorn ringa. Lite spänd på vad han ska säga är jag ju såklart och dessutom är jag väldigt beredd på strid.

Prinsessan E är tillbaka, glad och pigg men lite trött var hon allt igår. Stora O är tillbaka i skolan, skönt tycker jag för nu börjar saker och ting gå tillbaka i sina banor igen...hoppas nu bara att det inte är något med lille M:s prover..

Idag är jag mamma ledig. Varje Fredag i ett helt år ska vi mysa, jag och plutten. Det kostar och svider i plånboken men det är värt det, varenda krona!

Axlarna värker, speciellt vänster sida. Vi har en kvinna på jobbet som är utbildad massör. Av någon anledning (säkert var det meningen så) började hon massera mina axlar precis när min rast var slut. Jävlar i min hage vad spänd jag tydligen var! Det ömmar fortfarande! Tydligen måste jag öva något med höfterna men jag förstår inte riktigt ännu.

Cirka två timmar kvar nu...