Jag tackar dig, underbara goa stort och smått som med din kommentar, full med dolda "kodord" (förklarar en annan dag) hjälpte mig att få kontakt med mitt inre, min egen inre källa. Tack. //Annelie

Jag tänkte sätta mig ned och skriva att jag finner tillbringa denna dag i ångestens tecken och att mina inlägg skulle handla om just det. Mina känslor har ändrats och jag tackar mina osynliga änglar, universums mystiska krafter eller bara mig själv, helt enkelt.

Jag tänker försöka vara lite glad för jag orkar faktiskt inte vara full med spöklik, tyst och svart ångest. I min värld, i mina allra heligaste inre tankar så fungerar jag. Det yttre är mitt yttre och ibland synkar jag helt enkelt inte. Det är då det är dax att kliva innuti och jag tror att det var det som just hände. Jag väljer själv mina egna känslor och jag valde just.

Så det så!

//©AnnelieH

Jag sitter här med kaffekoppen i handen och tänker tillbaka på gårdagen. Den utvecklades till en lyckad eftermiddag/kväll. När jag sedan gick och la mig runt midnatt för att läsa min bok gjorde jag det till ljudet av Älvan och hennes kompisar som smög ned för att "nattäta". Jag låg där och log för mig själv, så glad över att ha henne nära och för att slippa oroa mig. Kärleken utdelade en av sina visdomar igår vilket möjliggjorde att just denna scen utspelade sig.

Idag är det sista dagen jag är sjukskriven. Det känns ångestfyllt till en viss del och till en viss del inte. Det jobbiga är att "värken" är på G, ni vet, den där hemska "engångimånaden" skiten jag drabbas av.Jag medicinerar för fullt för att mota olle i grind. Till en början jobbar jag halvtid ett tag sedan ska jag vara fit for fight.

Nu ska jag städa bort ångesten och skicka iväg Kärleken och lillfisen på båtmässan.

//©AnnelieH

Jag mår mycket bättre. Det är familjens förtjänst. Farbror H kom över med kusinerna, vi passade dom och nu är dom kvar här som värsta lyckopillret. Jag har hållt mig nära de små och tankat kärlek. Nu väntar en god middag. Jag kunde inte låta bli att kika in..

Älvan är påväg hem med ett gäng kompisar och senare ikväll ska kärleken hämta Storebror med flickvän inne istan, fullt hus. Själv ska jag lägga mig så fort Maximilian har somnat och läsa klart boken. Jag kikar in i morgon, till er andra underbara människor..

Idag är en riktig skitdag där precis allt går fel. Känslomässig BergochDalbana i det AnnelieH:ska hemmet. Hormoner går hand i hand med tjurighet och oförståelse just denna dag.

Jag tror att jag tar en bloggfri dag och återkommer imorgon.

//©AnnelieH

Mina dikter. De finns här. Om det är någon som är intresserad, klicka på bilden så kommer ni direkt till dem. Där går oxå att provläsa för den som vill.

©AnnelieH   

Telefonen ringde vid kvart över tre. Det var Farbror H som undrade om inte kusinerna ville leka lite ute på vår gård? Nja, tyckte jag, gården är tråkig, skitig och inge kul. Vi bestämde att de skulle komma över och att vi skulle ta oss en promenad till stranden!

Isgata och myspys! Vad det är underbart med dessa promenader då ungarna kan springa fritt och låta bäst de vill!

Till vänster ser vi L som jag precis snurrat. I mitt har vi minstingen, min lillplutta och till höger Maxen som gungar JÄTTEHÖGT!

De stannade på middag. Eller rättare sagt, VI blev bjudna på pizza.. ;)

Vad vore vi utan familjen! Vilken kväll det blev, vilken stund för barnen och även oss vuxna. Tack!

//©AnnelieH

Min dotter håller på att uppfylla en utav sina drömmar. Hon har lyckats att förhandla sig till en navelpiercing. Det gör så ont i mig, jag kan KÄNNA smärtan och jag svimmar nästan här hemma! Kärleken är med henne. Jag tror inte att det är han som följer med henne in utan hennes kusin men han finns till hands och skjutsar henne. Man vet aldrig om hon tuppar?

Jag förstår henne inte. Mitt sinne kan inte förstå hur man kan orsaka kroppen smärta. Men jag är jag och mitt mammajobb går inte alltid ut på att förstå allt i minsta detalj, inte sant MissC? (skratt).

Jag beundrar hennes mod och beslutsamhet.

//©AnnelieH