Jag har fått en award av Maria Granberg. Den är verkligen hedrande och jag tackar henne. Hennes motivering:

"Annelie delar generöst med sig av sin vardag både i ord och bilder.

Vi läsare har bland annat fått följa med i hennes process att ge ut en diktsamling. Annelie är också engagerad både som mamma, i sin yrkesroll och som medborgare vilket avspeglar sig i hennes skrivande."

Maria har en underbar blogg, mycket värd att klicka sig in på.

//Annelie

Idag har jag varit hemma. Jag och dottern har pratat, kollat på film och bara varit. Svägerskan ringde och frågade om vi skulle hänga med till stan. Till stan?? Jag är aldrig där och känner heller aldrig någon längtan så jag sade nej och kröp förnöjt ned i soffan igen. Dottern frågade vad det gällde och jag berättade och hon ville verkligen åka så vi gjorde det..

 Såhär ser en bondtölp ut inne i stan..

 Pinsamma mamma, bäst man gömmer ansiktet!

 Björn Borg...hmmmm..trosor, oh my!

 Dotterns härliga farbror var med och självklart skämde han bort sin enda brorsdotter och köpte 4 par åt henne, omg!

Denna stund var väldigt behövlig, för både mig och dottra. Självfallet är de bilder jag lagt upp godkända av henne.Tack kära H och S, vad skulle vi göra utan er?

Smink. Vet inte riktigt vad man har det till, i ansiktet fick jag höra, ha!

Nu tillbaka till verkligheten. Ska försöka lägga Maxen som är helvild. Dessutom har bror kommit hem och ska ha ENSKILT samtal med mamsen.

//Annelie

Med glädje länkar jag till denna sida. Allt som har med barn att göra, att hjälpa barn vare sig det är i Sverige eller utomlands är viktigt för mig.

Klicka Er in här och kolla själva. Ibland är det så lite som behövs.

Klicka HÄR

//Annelie

Kolla in MissC:s tävling, denna gång är det detta vackra halsband som kan bli just ditt...

Tack alla ni snälla för era stärkande ord, de behövs och mottages med värme och tacksamhet.

Jag sitter på ett kafe för ovanlighetens skull. Med en latte och en bakelse. Jag sitter här och bara sitter. Ser hur människor går förbi. Trötta människor, kanske ledsna eller glada. Vi bär alla på vårt eget. Varje människa har sin historia. Det gör ju egentligen livet lite mer värt och spännande. varje nytt möte, eller bara möte för den delen bär på något i sin famn.

Alldeles snart hämtar kärleken mig. Då är det cirkeldax. Idag tänker jag vara tyst och lyssna på andra, undrar om det går. 

Världen ser annorlunda ut när man sitter på ett kafe...

//Annelie

Jag har fått en nominering av Christina. En underbar mamma som gör så otroligt mycket med sina ungar så att jag häpnar här ute i skogen..

Tack så mycket! Det värmer enormt, speciellt idag av alla dagar..

Regler:

1. Den nominerade får lägga upp bilden på hans/hennes blogg.

2. Länka till personen du fick den ifrån.

3. Nominera till så många du tycker är värd det.

4. Länka till dem i inlägget.

5. Lämna ett meddelande på den nominerades blogg.

Så var det grejen att välja ut igen... Jag får tänka vidare på det..

Jag är fortfarande like trött. Kvällen igår blev inte alls vad jag och kärleken ens kunde föreställa oss i vår allra vildaste fantasi. Idag öppnar jag och det för att vi ska iväg till familjeprataren. Idag är det en cirkel tillsammans med andra föräldrar till just tonåringar. Ibland önskar jag, som så många gånger förr, att bloggen var helt anonym. Nu blåser det vindar må ni tro och ja, vi står stadigt men tufft är det och tufft blir det.

 Tack för fina kommentarer, jag kikar in till er i kväll.

//Annelie

Jag är äntligen hemma. Trodde i min enfald att jag skulle kunna ta ut min friskvård idag. Det innebär att jag ibland går hem en timme tidigare och då tar en lång härlig promenad tillsammans med Maxen hem. Vid dessa tillfällen brukar jag promenera längs stranden, härligt! Tyvärr tillät inte arbetet det idag då det fattades folk.

Jag är snuskigt trött. Sådär trött som jag inte trodde man kunde vara. Jag har varit vaken halva natten, funderat och rensat bröstet. När klockan ringde 06:00 visste jag inte var jag befann mig. Minns att jag lyssande på 02:30 nyheterna. Dessvärre drog jag med mig kärleken igår så han är med all säkerhet lika trött. Vi har redan bestämt oss för att ta en tidig kväll, så får det bli.

Jag hade tänkt att läsa runt nu men jag klarar inte att fokusera på skärmen, jösses! Nä, jag får steka blodpudding nu och hinka kaffe. Jag öppnar i morgon så jag kommer att inom  14 timmar befinna mig på jobbet igen, hemska tanke. FJORTON timmar kvar i frihet och vem fan tackar mig när jag är 65 och slutkörd...?

//Annelie