Maximilian den underbara vaknade med halsont. Han känner sig ok nu men det innebär att det kan vara något på gång med honom. Kärleken däremot mår inge vidare, jag vet egentligen inte VAD som är tok men gissar på förkylning. Han snusar sött fortfarande och jag har ännu inga planer på att väcka honom.

Jag känner mig lite rastlös och otillfreds med mig själv. Jag tror det handlar om brist på dagsljus. Jag tar tag i det idag och tvingar mig ut! Klockan 14 ska jag skramla bössa för RÖDA KORSETS räkning så då får jag ju automatiskt både luft och ljus, härliga tanke! Just idag känns denna blixtinsamling extra värdefull då den går till GAZA och AFRIKAS HORN (svält)

Jag håller på att forma mitt skrivande. I nuläget funderar jag på VAD jag ska skriva. Poesi, novell, roman, fakta eller vad? Där är jag nu i sinnet. När jag väl kommer underfull med vad så kommer det rinna på, det känns så i hjärtat mitt.

Jag önskar er alla en trevlig söndag!

//Annelie

Kolla in min DIKTSAMLING här.

Jag vill bara berätta att Mio har fått ett nytt hem. Jag kommer att återkomma med nya ägarens blogg om hon tillåter det. Det känns så härligt att han har fått ett nytt ställe att vara på, det verkar kanon!

Det gör fortfarande lite ont ibland, i hjärtat. Jag önskar honom och hans nya familj all lycka och välgång..

//Annelie

Kolla in min DIKTSAMLING här.

Ta många tupplurar...

Ja, detta är jag idag. Har tokstädat medans kärleken snarkat. Nu är det åter min tur. Jag kryper ned med en bra bok. Jag struntar i luften idag. Jag ska ju stå två timmar i morgon och skramla bössa.. så BLIR det!

//Annelie

Jag har fått en award från VAMPIRESLAVE... med denna motivering:

"annelie - kloka vardagsbetraktelser med en enorm kärlek till familj och livet"  
                         

Jag blir oerhört glad och jag tackar dig av hela mitt hjärta! Däremot tänker jag inte sända den vidare. Jag har bestämt mig för det, jag klarar det inte helt enkelt..

Nu ser jag fram emot handbollen som börjar klockan 18:00. Den hade jag glömt! Kärleken sover fortfarande. Seg är kodordet idag men så får det vara, så får det bli..

Jag är så trött. Jag kom upp nu! Klockan är ju snart 11, helt galet. Kroppen min värker och huvudet är så knasigt tungt. Hoppas jag inte håller på att bli sjuk eller något.

Det är kallt och vackert ute. Vi får hoppas att jag orkar ta mig ut en stund i den vackra dagen och att jag får fånga luften. Kanske är det luften jag behöver?

Nu ska jag äta något och gosa in mig med min toleranta lilla herre. Det verkar som att kärleken mår precis som jag för nu böt vi plats. Han snarkar redan (skratt).

//Annelie

Idag har det varit en arbetsam dag. Många borta på jobbet och bara en vikarie att tillgå. Det har löst sig till det yttersta och allt har verkligen fungerat och flytit på TACK vare att barnantalet minskat dramatiskt av olika sjukor som går.

Jag fick en mening med mitt arbete idag. En liten sak hände som gjorde mig så där varm och ullig inombords och jag förstod VARFÖR jag är där jag är.

Jag jobbar med små barn. De är födda -05, -06 och -07. I denna åldern (06-07) är det mycket putt och knuff. Jag kämpar på med min filosofi att man knuffar inte sin kompis utan man kramar. Jag tror jag upprepar detta 30 ggr om dagen ibland. Så även idag. En liten människa satte fart mot en annan liten människa varpå en utav dom hamnade i en hög på golvet, gråtandes. Jag stolpar fram och som vanligt går jag ned på knä, tar den "skadade" människan i famnen och vänder mig mot bulldozern och säger vänligt men bestämt att vi kramar våra kompisar vi knuffar dom inte. Då kramar bulldozern den andra lilla människan och klappar på kinden. Vackert, ja faktiskt när man ser lättnaden som sprider sig i rummet.

Det som jag vill komma till är att den "skadade" lilla människan satte fart mot ett ovetande annat barn och kramade om så att det sjöng i taket och PUSSADE krabaten på kinden och stämningen blev om än mysigare! Då skrattade jag och log inombords, varmt, och kände att i alla fall idag kan jag tycka att jag är på rätt plats i livet. Det lilla i den handligen av att "göra" förlåt i stället för att SÄGA förlåt blev så stort och vackert i stunden.

Ha en trevlig kväll alla!

//Annelie

Jag har inte så bra ekonomi och har väl aldrig haft det. Det är självfallet skitjobbigt ibland. Det smärtar som mest är när jag inte kan skänka pengar till välgörande ändamål.

Jag är vattuman. Vi är ofta med i någon humanitär organisation och har ett hjärta som blöder för sådana här grejor. Det stämmer på mig. Jag är medlem i Rädda Barnen och har varit aktiv i Röda korskretsen där jag bor. Mitt bidrag till världen nu är 100 kr till Rädda Barnen/månad och att jag står så ofta jag kan med bössan och skramlar för Röda korsets räkning.

Jag ger av min tid. Jag kan stå utanför ICA här hemma med bössan i högsta hugg och samla pengar, två timmar i regn och rusk. Nu har insamlingsansvarig ringt. Det är dax. Svältkatastrof på Afrikas horn och Gaza kriget. Jag måste ut och samla. Så är det helt enkelt. Det kostar mig min tid, min dyrbara tid jag har på helgen men det skänker mig en viss frid då jag vet att jag bidrar, om än inte med pengar.

Nu är jag skittrött. Så där trött ni vet, så att det svider i ögonen. Jag måste dock ut på vägarna och hämta upp storsonen då han befinner sig hos flickvännen och firar sin 4-månadersdag. Det vore så enkelt att ge efter för "regeln" att inte sova borta i veckorna men jag tror på att vara konsekvent, tyvärr i bland..

Nu ska jag dricka kaffe och hålla mig vaken.

//Annelie

Grattis till dig du underbara MissC!

Äntligen har hon dragit igång sin efterlängtade webbutik! Ni hittar den här ---> http://www.misscdesign.se/

 Jag önskar dig lycka till av hela mitt hjärta!

Kram på dig!

//Annelie