Jag vet att jag inte borde. Jag vet så många saker som jag inte borde göra men som jag gör ändå. Jag drar ett streck över min värk. Jag VET ju att den med all säkerhet är borta i morgon, om inte borta så under kontroll. Då kan jag arbeta igen. Jag vilar idag men i morgon KOMMER jag vara på benen igen.

Jag orkar inte kontakta vården idag, jag kan inte finna kraften till det. Det händer så fruktansvärt mycket just nu i livet. Jag väntar in remissen till den där titthåls operationen eller vad det nu var. Om den inte har kommit på två veckor nu så ringer jag, det lovar jag mig själv.

Nu måste jasg fokusera på att vara mamma. Mina barn behöver mig. Mina tonåringar behöver mig. Till och med Stampe, kaninen Maxen delar rum med behöver mig..

På natten, när allt är tyst, då behöver jag och då får jag. En blick, en hand, ett leende, en famn. Då flödar kraften oss emellan, kärleken och mig. Sådär ordlöst och så andlöst vackert. Så vaknar jag till en ny dag, full med kraft och energi. Vi har skapat detta liv tillsammans och tillsammans orkar vi.

Till mina underbara ungar vill jag bara säga att jag avgudar er, jag älskar er så fullkomligt. //Mamma Annelie

Jag har diagnostiserat mig själv idag. Det MÅSTE vara Endometrios och det sitter på tarmen, till vänster. Det MÅSTE vara något sådant. Det känns som att få en kniv instucken i sidan, vid vänster äggstock. Doktorn som gjorde ultraljudet sa att äggstocken såg bra ut...

Det gör fortfarande ont och magen reagerar även på iprenen.. :(      Hoppas att det är bättre i morgon. Jag ska ta tag i det i morgon och ringa till SÖS, jag kan inte ha det så här.

Nu ska jag lägga mig stilla, ack så stilla och läsa min bok... I cirkelns mitt av Dan Brown.

Maken snarkar på soffan. Tystnaden är återigen varm och lugn. Trollet är hemma och har bråkat hela kvällen, helt slut var han. Han får ta hand om mig i morgon. Jag skyr ensamnheten!

Godnatt//Annelie

Jag är fortfarande ensam och nu är inte ensamheten smeksam längre. Jag känner mig liten och frustrerad! Jag tycker verkligen inte om smärta. Har alltid trott att jag har en låg smärtgräns men jag har tydligen inte det. Jag hoppas bara på att den värsta värken ska gå över så att jag kan vara på benen i morgon.

Jag är hungrig. Hoppas kärleken kan laga mig något senare. Han är och hämtar Maxen hos mormor. Storlunsen får jag inte tag på. KOM HEM ALLA, MAMMA BEHÖVER KÄRLEK!!!!!

Idag får jag självömka, i morgon är det säkert över..hoppas//Annelie

Nu ska jag sova. Magen värker fortfarande fastän jag är nästintill övermedicinerad.

Mitt medarbetarsamtal är i alla fall avklarat vilket var tur det. Nu är jag helt slut.

Tystnaden är underbar just nu. Den smeker mitt inre och jag njuter. Det hör inte till vanligheten utan är ett bevis för mig hur jävligt jag egentligen mår. //Annelie

Jag har legat sedan igår. Då var det färdigt igen.. Jag har alltid kallat det mensvärk och stått ut. För två månader sedan stod jag inte riktigt ut och ringde till sjukvårdsupplysningen. -Åk in! Sade hon där och det gjorde jag, övertygad om att det var en cysta. Jag blev inlagd. Här har jag stått ut i alla år, åker in EN gång och så behåller dom mig. De hittade ingen cysta, de hittade ingenting. Hög sänka, en jäkla värk. Dagen efter gjordes ett nytt ultraljud där de inte såg något på äggstockarna men Dr lokaliserade smärtan till tarmen och sa att jag skulle få komma tillbaka och göra en titthåls bla bla, jag har inte hört något än.

Mensen efter det gick bra, jag fick ett penecilin då. Nu går det inte bra. Var tvungen att ringa jobbet och sjukanmäla mig, fan! Jag har förberett ett medarbetarsamtal med chefen idag. Jag hatar att ha ont och nu är jag snart själv. Ungarna går till skolan snart, kärleken har redan åkt. Jag hatar det här.//Annelie

...jag känner mig ensam!

Kärleken kommer inte ur sängen och önskar att han inte drack rödvin igår..Ha!

Klockan är snart 4 och jag har haft min tid nu. Saknar ungarna. Maxi är borta tills imorgon, han behöver en extra dag för sin förkylning. Oliver är snart påväg hem och Eve oxå tror jag. I MISS THEM! Huset är så tyst, så tomt och så livlöst utan dem.

Jag har legat i soffan, kollat tv och bara myst. Det är nog nu, kom hem!!!!! //Annelie

Ja, då sitter jag nu här, sliten men så oerhört glad! Festen vi var med om igår, jag och kärleken var helt underbar. Lokalen, ett varv, var smyckad med segel i taket och dessutom kristallkronor! Så häftigt!

Vi avnjöt en otroligt god tre-rätters middag med god dricka och häftigt underhållning. Talen till jubelaren var oxå en upplevelse.

Det som slog mig, under kvällen, var hur människorna släppte loss. Gifta par i 45-års åldern stod och slängde med huvudena, klappade händerna och sjöng till "Jump" och andra häftiga låtar! Hämningarna var som bortblåsta! Bilringarna hoppade och glädjen på dansgolvet var TOTAL! Så var det inte riktigt när man var yngre. Då var det viktigare att se bra ut när man dansade och fokuset var på annat. I alla fall som jag minns det. Märks att jag inte går på fest ofta?

Vi var hemma någon gång efter 02:00. Jag nästintill nykter, maken inte. Vi sov till 11, herregud! Maken, kärleken mår INTE bra idag... ;)

Kärleken oss emellan igår, ja, otrolig..stark och så genuin. Fan vilken man jag hittade, den där gången i baren för 17 år sedan..halleluja!

//Annelie

Nu är dopet avklarat! Lilla Wendela, vad vacker du var! Jag träffade min alldeles egna lilla guddotter där som självklart ville sitta med mig! Synd bara att jag var så stressad!

Vi hoppade fikat men Anna, min lilla plutta, vi kommer en annan dag då inte mina ögon rullar runt av stress...

Självklart har jag nu inte mer än en timme, eller 50 minuter kvar tills vi ska iväg på 50-års festen..bara det, att vara bjuden på en FEMTIOÅRSFEST framkallar en viss liten ångest, ha!

Jag kommer att klä upp mig för en gångs skull, tack Stina!

Nu är det dax att göra mig i ordning... Får se om jag är kapabel att skriva något i kväll, (skratt) när vi kommer hem..//Annelie