Vi har just haft en lång, härlig fika med min "Syster". Hon är inte min riktiga syster Hon kom till min mamma som dagbarn bara 7 månader gammal och har sedan dess funnits i mitt liv. För mig fyller hon i alla fall tomrummet efter en riktig syster och står för allt som tillhör! Att vi sedan har samma grundvärderingar när det handlar om barnuppfostran och dylikt gör inte saken sämre utan bara bättre!

Jag är gudmor till hennes förstfödda, Emma. Jag är en strulig gudmor som inte håller reda på födelsedagar och sånt men jag finns här när hon behöver mig. Aldrig längre än ett telefonsamtal iväg.

Idag ska vi bara mysa, fixa och pyssla. I morgon däremot tänkte vi göra en längre utflykt till Tyresta Nationalpark. DET ser jag verkligen fram emot. I den gamla skogen finns det säkert MASSOR av träd att krama..

Jag hör hur tonåringarna börjar att vakna, bäst att förbereda mig, ha! Vi hade det så jättemysigt igår kväll...Tack Eve för att jag fick spendera de timmarna med dig och din kärlek..*bugar*

  Här är jag och min Guddotter, inte världens bästa kort men det är i alla fall vi!

//Annelie

Jag längtar till den 29/12. Då har vi en date. Idag kommer min guddotter för att sova kvar, härligt. Vackert väder är det ute så något hittar vi säkert på..

Ha en trevlig dag Ni alla!

//Annelie

Vi åkte iväg. Det vi var överens om var att vi var tvugna att handla. Vi var oxå överens om att vi behövde luft och skogen. Vi tänkte att vi visar Maxen Jättegrytorna, helmysigt! När vi väl var där sa kärleken, -Nu kan vi åka lite längre bort....Jag tystade honom, höll en föreläsning om "här och nu" tänket och fortsatte för att hitta trädet att krama!

Bubben hittar direkt en vandringspinne, det gör han alltid när vi är i skogen..

Här går vi vidare in i skogen för att hitta mitt träd!

 Så fann jag då trädet som kändes rätt. Maxen hängde på. Tystnaden var enorm och känslan likaså, att stå där och andas in kraften från Moder Jord och att släppa ut från mig själv.

Vi satte oss ned en stund och bara satt och blundade. Det var väldigt mysigt..

Senare, när vi var klara gick Maxen och jag och pratade, skrattade och halkade. Då hyssar Kärleken på oss och vi förstod ingenting, tills vi fick syn på en stor Havsörn som sakta flög iväg. Den var väldigt nära. Starkt och mäktigt!

Efter detta åkte vi hem till kusinerna och fikade, käkade glass med varm hjortronsylt! 

Nu ska vi snart slänga Maximilian i säng, duka upp chips, godis och läsk för att sedan kolla på skräckfilm med Eve och hennes gulliga pojkvän! Det ska bli så mysigt.. Saknar Stora sonen dock men han och hans kärlek får väl vara med nästa gång... <3

//Annelie

Det kryper i mig nu, jag måste ut! Vi har en väldigt vacker natur runt hörnet och idag måste jag uppleva den, känna den och ladda mina batterier! Jag vill krama träd och lägga mig på marken och låta all onödig energi rinna av mig. Sådan är jag, stackars ungarna mina som fått krama träd under sin uppväxt, ha!

Kärleken och jag planerar något, eller försöker. Han har sina ideér och jag har mina. Vi får väl se vad det blir i slutändan...

Hit kan jag tänka mig att gå. Denna bild är tagen i höstas. Bara gå runt här och vidare in i skogen...

//Annelie

Kolla in, vilka bilder.. inte kvaliten utan kärleken mellan den äldsta och den yngsta kusinen..

De delar hörlurar..

Min älskade son och min lilla stora vän Lovisa... Nu hade jag behövt en ordentlig kamera! Fast egentligen, i ett sådant här ögonblick kanske kvaliten inte spelar så stor roll...

Pappa och Maximilian kopplar av. Vad jag älskar att smyga runt dom och pyssla. Jag hör hur dom pratar och fnissar eller ibland bara sitter där, alldeles tysta. Då njuter jag.

//Annelie

Nu är det över, nu är det klart.. Kusinerna och härliga svägerskan (och kärlekens bror förstås) har precis åkt hem. Det känns lite tomt men oj så trevligt vi har haft det..!

Nu är jag trött och fruktansvärt mätt. Evs gulliga pojkvän har varit här oxå, han är jättemysig och bara smälter in. Storsonens kärlek kunde inte komma, henne träffar vi kanske senare..

Ikväll ska vi lägga gullungen skapligt och sedan bara mysa. Hoppas på sol i morgon, då måste vi ut ut ut!

Hoppas att ni alla har haft det så bra som ni velat!

Ikväll vill jag att du håller min hand och ser på mig med dina himmelsögon. Jag behöver krypa in i dig och bara andas lugnt, i din kraft. Du, min själs älskade, vi fixade det vi behövde. Vi är ett team. Belöningen är ungarnas skratt, deras ögon när de öppnade deras paket, den goda maten och glasens klingande, deras tack mamma/pappa! Ikväll min vän, min älskling slänger vi dem i säng tidigt, kastar av oss alla måsten och dansar nakna på bordet! (skratt), (vilken syn).

//Annelie

Juldagen är här. Det verkar bli en vacker dag då solen tittar fram bakom träden. Kallt är det oxå, helt underbart!

Nu väntar vi in kusinerna, kärlekens bror med familj! Det ska bli så roligt. De firar alltid själva julafton med Svägerskans familj och sedan åker dom till oss. Tyvärr kan inte Farmor och Kalle vara med i år då det går en släng magsjuka där (kram svärmor).

Maximilian är trött och faktiskt lite tjurig. Trodde han höll på att bli sjuk men jag insåg snabbt att vara uppe sent, vakna tidigt egentligen inte passar en liten sexåring. Det tar ut sin rätt och ikväll återför jag kvällsrutinerna.

Jag är inte trött. Jag är dämpad på ett ok sätt. Glider omkring här hemma och kollar lite, plockar lite och tänker mycket. Nu är det min lilla stund för reflektion och jag skulle ha behövt en lång skogspromenad med Mio. Jag kanske ska diciplinera mig och gå ut ändå?

Universum, jag vill ha en kamera!

Mina killar, överlyckliga, is på tomten!

//Annelie

Jag fick en påse sten av Maximilian idag. Svarta, sköna, lena stenar. För ett tag sedan dukade vi upp lite kvällsmat. jag ser hur han står med påsen i händerna och funderar djupt.

-Mamma, vet du vad? Jag lägger UPP stenarna runt ditt hjärta. Då kan du ta ett kort på det och sätta på bloggen!

- Ja, det kan jag ju förstås.

-Då mamma, får du kommentarer, bra va?Ta inte kort nu jag ska lägga dom som ett hjärta!!!

och så log han varmt... Tröttheten och surheten skapad av griniga tonåringar (även jag kan bita ifrån, flummig eller inte, hjärtan eller inte, jag kan oxå bli SKITSUR) försvann  i ett nafs...min lilla trollunge, vad vore jag utan dig?

//Annelie