- Mamma, fanns det katter på medeltiden?

- Ja, det tror jag nog, varför skulle det inte finnas det?

- jo, men Einstein kanske inte hade uppfunnit dem ännu då.

- jaha, var det HAN som uppfann katter?

- Ja, och kaniner och människor och så. Han hade ett revben och så stoppade han in det och så blev det FLER revben...

Ja, vad säger man?

Jag sitter här och lyssnar på musik. Det är två dagar kvar till julafton och vi har ännu inte till 100% bestämt VAR vi ska vara, ha!

Lyssna här, vi har inte köpt EN ENDA JULKLAPP, vi har inte planerat någon mat och inte ännu, efter alla försök vare sig pyntat eller storstädat! Vi vet ännu inte heller VAD vi ska köpa i julklapp till de våra, åh vad struliga vi är, kärleken och jag!

Men, nu har jag en plan. En bra plan som kommer att funka. Jag skrattar inombords och skakar på huvudet åt oss. Detta är så fantastiskt typiskt, typiskt detta halvgalna par som alltid förlitar sig på att "saker ordnar sig".

Jag ororar mig nu mer för att mitt kaffe är slut och för att svärmor inte heller har något, DÅ blir det problems. Utan kaffe stannar Annelie, tokigt, jag vet..

Jag känner mig lugn och sann. Det löser sig verkligen och vi kommer att sitta där och se våra barn öppna sina klappar. Vi kommer att äta god mat, I just know it!

Snart kommer kusinerna. Tycker inte riktigt att de ska behöva flänga iväg med mammsen och pappsen, så de kommer och leker hos oss istället! Maxen kommer nog vara hos dom i morgon när VI åker och handlar.

Nu ska Maxen och jag dansa!

//Annelie

Då sitter jag här, mitt i natten. Alldeles klarvaken. Mamma Mia fick jag titta på själv då dottern fick annat som kom före, humör och sånt. Helt ok med mig. Filmen var bra.

Har haft en lång, skön och givande pratstund med dottra. Vad hon är klok. Så oerhört klok. När vi sitter här och pratar ringer hennes mobil, så här sent. Helt galet tycker jag ju självklart. Det var hennes bror. Han har fått för sig att syster yster inte mår bra. Han var tvugnen att kolla att hon var ok.

Jag bad henne sms honom och be honom att han ringa mig. Jag undrade lite vad han egentligen ville. då svarade han mig: -Mamma, jag ville bara dubbelkolla att allt var bra, precis så som du gör med mig.. Stolt blir jag, även om klockan var sen..

Natten energi smeker mig. Stillar mitt sinne och drar ner farten. Allt är nu tyst och stilla. Jag hör mina andetag, lugna, djupa. Jag känner min kropp, varm och tung. Jag börjar bli trött.

Ny dag snart, jag längtar

//Annelie

Dagen har inte alls varit, eller blivit som jag trodde. Jag städade på glatt ett tag tills Maxen och pappa kom hem. Då dalade energin för städningen och jag blev sååå trött. Jag hamnade då i soffan med en påse godis och kollade in Wall-E med Maxi. Efter det gick jag och la mig i min säng, sa till kärleken att jag måste få känna att jag är ledig och sov sedan sött i två timmar, ha!

Har sedan fixat lite här och där. Vid halv fem hamnade vi på fika hos kusinerna, mycket trevligt som vanligt. Påväg hem handlade vi pommes, cola och hyrde en film som jag och tonåringen ska kolla in när hon är redo, Mamma Mia! Det ska bli skitkul att se den.

Nu inför julen och all julmat har kärleken grillat kyckling, lagat pommes och gjort bjarnte (bearnessås) . Min kärlek har lappblod i sig. Det har hans mamma stenkoll på (hon minns hur han jojkade som liten etc och det finns till och med ett BAND där han jojkar) och har givit honom denna vackra mössa. Jag minns inte om den kommer från Moster Anita (kram kram) eller från svärmor. Svärmor leverade den i alla fall, gulle hon!

Han är så snygg, kärleken min och en hejare på att grilla kyckling.

                  Jag har ingen blixt, men här grillas kyckling på ved..!                                               

  "lappen" kollar pommesen..

Grillad kyckling, dagarna innan jul, låter det inte gott? Det var det, kan jag lova, lyckliga jag som har en man som lagar god mat...!

;)   //Annelie

Nu ber jag om hjälp! Ni som har följt mig ett tag vet att jag är galen i hjärtan. Ni som känner mig privat och har varit hemma hos mig vet att jag inte är speciellt intresserad av inredning (ännu).

Jag har en adventsljustake. Formad som ett hjärta såklart. Jag är oerhört förälskad i den och min fråga är, kan jag använda den året om? Ska jag ta bort de två ljusen i mitten?

 I ADORE den..

//Annelie

Det regnar inte! Jag ser himlen och jag ser att solen är påväg! Kan det bli bättre?

Idag är det verkligen storstädning som gäller och senare pyntning. Vi har inte så mycket men det vi har ska vi göra något mysigt av!

Nu när jag inte har Mio kvar måste jag få in promenad. Jag får väl helt enkelt LÅTSAS att jag MÅSTE ut.. 

Det är lugnt och fridfyllt här hemma. Tomt utan de stora, javisst, men ändå fridfullt. Kärleken och jag ger varandra små ögonkast då och då, lyckliga jag! Idag ska jag inte tjafsa om något! (Håller tummarna).

Nä, dax att sätta fart!

//Annelie

Det har varit dramatiska 24 timmar i mitt liv. Dramatiska timmar fulla av sorg, gråt men även kärlek.

Jag grät igår. Jag grät inatt. Jag grät även i morse. Vilken förråd av tårar jag måste ha samlat på mig den senaste tiden. Maximilian, den lilla varma goa pojken min, skickade fram Lovisa till mig och sa "Mamma gråter, hon behöver en kram". Lukas tittade på mig med sina outgrundliga busiga ögon och undrade nog vilken planet jag är ifrån, men han var ok.. Känslor som är öppna och ärliga, även om en mamma/faster gråter, är inte skrämmande för barn. Jag frågade honom helt ärligt om det var läskigt och lite tyckte han att det var, men hans kroppsspråk visade förståelse.Maximilian är självklart van vid alla mammas tårar, stup i ett.

Det har varit befriande att gråta. Mitt hjärta är lättad och den klump jag byggt upp senaste tiden är borta. Nu är allt naket och rent igen. Sköljt och även tumlat.

De stora är inte hemma. Saknaden och tomheten efter dom sliter i mig. Jag får hålla i mig för att inte ringa och be dom komma på studs. Jag har pratat med bägge två idag. Båda har sagt att dom älskar mig innan de lagt på. Båda har det bra och är lyckliga där de är, inte i mammas famn, utan ute i vida världen..Jag är glad för deras skull.

Jag tänker äta godis i kväll och somna i kärlekens armar.

När jag la Lovisa hade jag radion på. När hon somnade in spelade p4 en låt med Winnerbäck och Miss Li. Ni har säkert alla hört den men de sista raderna berörde mitt hjärta, fick mig att återigen se och känna den tysta kärlek som utspelar sig mellan mig och mitt livs kärlek.

Jag är övertygad om att man överlever, utan varandra. Man klarar sig och allt det där. "Jag skulle kunna leva utan den där blicken som får mig ur balans" (Winnerbäck). Sant, kanske, men så väldigt onödigt..

När livet lunkar på, vardagen med alla dess bestyr. Möten, jobb, tonåringar, samtal, sms..Då behöver man ibland andas in varandra och stanna upp. När jag behöver dessa "stopp" hör jag alltid någon låt eller ser något på tv:en som påminner mig.

men jag skulle aldrig ha tålamod nog
att bli förstådd
ingen känner mig
så väl som du
jag skulle fastna i min ensamhet igen
om du lämnade mig nu

(Winnerbäck, om du lämnade mig nu)

Det är det som kommer med åren, med att man kämpar och framför allt, att man hör i hop..