Värken är tillbaka men denna gång väntar inte jag för länge med att åka iväg. Smärtlindringen funkar på ett annat sätt oxå så jag är väl på rätt väg. Men attans vad detta tar upp mitt medvetande.

Kärleken tog med sig Maxen i dag, och lämnade honom tidigt. När klockan var 7:30 ringde hans fröken från 5-års (de börjar morgonen där). JAG HAR GLÖMT BADKLÄDER OCH MATSÄCK!!! 

Jag slängde in en Billys i micron, rörde ihop lite choklad och packade väskan snabbt och skickade den med stora syster.

Jag börjar bli knäpp känns det som. Nu behöver jag komma igång, få solljus, ordning i hemmet, bli värkfri HELT. Annars blir jag rejält deppig.

Tar nog en promenad senare.  Jag behöver ljus.

Mmmm...mumsigt!

Detta är min diet ett tag framöver. Nice eh? Kanske denna resa får mig att tappa några kilo, det skulle inte sitta fel!

Maximilian var överlycklig idag! Jag fick skjuts till pappas jobb. När jag klev in möttes jag av en skitig och lycklig Maxi. Hans pappa är mek och i dag så Maxen ut som en sådan han med!

Han berättade fort att han åkt brandstång och träffat brandmän och bla bla bla! Skitkul att se.

Provet åkte dem och tog. Maxen grät och grät men det gick bra till slut.. Så bara att vänta in och se om det var något konstigt eller inte.

På tandakuten drog hon ut tamponaden och sa att det såg bra ut, att det inte behövdes en till. Själv är jag skeptisk då det gör lite ont i dag, nu. Jag är välkommen igen om det strular till sig men då ska jag inte vänta med värken sa hon.. (hmmm). Jag ska inte äta mat med bitar i etc. Så ska jag skölja med medel. Bara det att blåsorna kommer nog utav medlet. Never mind, i´m all good!

Idag är Maxen med pappa på jobbet. Hur spännande kan det inte vara för en sexåring att få besöka en stor brandstation en HEL dag?

På lunchen ska de ta det kompleterande gluten provet. På fredag ska doktorn ringa och prata vidare.

Gluten, ja vad gör man då?

Nu måste jag ringa för att se hur det gick att ta provet. Med mig är ju Maximilian SKITJOBBIG när det gäller stick. Undrar hur det går med pappa...

Jag har sovit inatt. Efter mycket ojande och oroande så vågade jag till slut gå och lägga mig. Jag vaknade till klockan i morse!

När Storsonen väl kommit iväg med bussen lade jag mig igen. 7:40. Jag vaknade 12:00! I am so back on track! Nu bygger jag upp kroppen igen, sakta men säkert och rensar ur alla dessa värktabletter. 

Jag ska åka in senare och byta/ta bort tamponaden, sedan är det klart!

Efter det ska jag stryka ett streck över denna fasansfulla tandhistoria, amen!

Nu är jag återigen hemma, eller har varit det en stund. Har vilat mig lite. Vilket bemötande jag fick på Sankt Eriks Akutmottagning, det värmde verkligen. Jag knallade in, blek och tärd och möttes av en lugn och trevlig dam i luckan. Hon informerade oss om att det var cirka 1-1½ timmes väntetid så vi kunde ta en promenad om vi ville. Jag kände att jag måste få något i magen, kärleken kände detsamma.

Vi fann en pizzeria precis i närheten. Jag försökte tugga i mig men det gick inte riktigt som jag ville men jag fick NÅGOT i mig i alla fall. De var den största pizzan jag sett på länge.. OJ! Banan och curry, nya favoriten. Synd att jag inte bad om en kartong!

Väl inne i väntrummet igen. Oj, vad deprimerande. Människor med svullna kinder, tärda ansikten, plågade ansikten. Jag är en av dom, tänkte jag stilla.

Nummer 83 trycks upp. Jag hade nummer 84. Ut kommer en tandläkare och tar i från KNÄNA, nummer 83!!! Finns det någon nummer 83 här??? Ja, pep en dam lite längre bort. Vilken tur, hann jag tänka då denna man var alldeles för bullrig för mig. Pucko, viskade kärleken och skakade på huvudet.

Sedan var det min tur. Jag fick träffa en lugn, varm och kunnig tandläkare. Precis vad jag visualiserat och bett universum om.

Hon sa att det såg ok ut, lite bekymrat. Hon valde att ta två bilder där jag har ont, i de tänderna jag var övertygad om att det spritt sig till. Inget syntes. Då valde hon att bedöva nederdelen av käken och menade att då vet jag om det verkligen GÖR ont däruppe eller inte. Smärtan försvann. Den rann av mig likt vackert regnvatten en mjuk sommardag..ljuvligt. Det visade sig att hålet verkligen VAR torrt. Kindmuskeln var oxå väldigt spänd och kan med nästan 100% säkerhet orsaka denna tokiga, helgalna värk. Den kombinationen med krampande muskel och torrt hål skapade denna enorma värk. Hon stoppade i något i hålet, med salva och smärtstillande och skrev ut andra värktabletter. Jag ska tillbaka imorgon och byta ut "tussen, om det itne gett med sig. Jag väljer att byta ut den ändå och få det renspolat en gång till... Tack för alla värmande kommentarer, I AM BACK ON TRACK!

Här är jag INTE "spiellt" kaxig...huva!

Min kärlek, lugn och trygg, varm och kärleksfull...TACK!

Ok, jag har bestämt mig, tack M för energin jag fick i och med din kommentar. Vad vore mitt liv utan bloggen, fattigt..?

Jag tar en dusch nu. Smärtlindringen börjar att släppa och trycket och molandet är tillbaka. Det känns som att någon borrar rakt upp i munnen utan bedövning och det surrar på och slutar inte..helt jävla galet, det var ju i underkäken visdomstanden satt. Nä nu jävlar måste jag ta tillbaka min power.

Santk Eriks, here I come!

Den har varit skit rent ut sagt.

Känner mig lite flummig nu om jag ska vara ärlig. Jag har pratat igen, med en tandsköterska på Sankt Eriks. Det kan vara en släng av att det inte bildats en blod bla bla i hålet vilket gör det väldigt öppet. Jag får ta besöket på faktura. Nu sitter jag här och bestämmer mig för om jag ska åka eller inte och visa upp det. Tänk om de säger att detta är fullt normalt och att jag är pjoskig? Det är min största mardröm.

Tack för alla snälla kommentarer, de värmer så väldigt i mitt hjärta.

// Annelie