Jag är redan HELT slut! Dagen har förlöpt bra. Mio är helt enkelt underbar. Svårt att beskriva med ord men vi hör i hop på något sätt. Han har bara glidit in här och anpassat sig...

Men nu, nu är Storsonen och kärleken inne i stan. Jag mår illa. Jag har sett det mest fasanfulla saker framför mig! Jag försöker tvinga i väg dessa hemska bilder!

I stället försöker jag ersätta de oroliga känslorna med kärlek som jag paketerar in i små hjärtan som jag sedan skickar iväg mentalt till sonen, ha! Jag har bäddat in dem i ljus bubblor som i min verklighet fungerar som skydd. Må hända låter det flummigt, so what! Blir JAG lugn kanske det funkar?

Jag funderar på att lägga mig på golvet och låta Mio snusa på mitt huvud. Hans ägare måste ha gett honom så mycket kärlek..Han är verkligen SÅ fin! Han kommer lite då och då, tittar på mig och lägger sitt vackra huvud på min arm.. Ute har det funkat jättebra! Han är hur cool som helts i kopplet och uppmärksam på mig.

Nu ska jag paketera några fler hjärtor och adressera dem till Stan, till välrdens gulligaste par... Må universums alla änglar vara med dom, amen!

Här kommer lite bilder från promenaden. Kameran är S K I T rent ut sagt, universum, jag önskar mig en ny!

På stranden. Han gick inte ut i vattnet men tyckte stranden var kul och luktade nyfiket runt. När jag tog detta kort hade han fått syn på en traktor..

Här är stranden, eller en utav dom.

     Har ni sett en sån snygg kille, jag är helkär! Helt såld..

Min promenadväg..

Håll nu tummarna för att allt ska gå bra..

Godmorgon kära bloggare och alla andra!

Jag är just tillbaka efter en timmes skön promenad. Vi har en Mio här. En vit Herdehund, 3½ år. Jag är kär. För att göra en lång historia kort. vi har velat ha hund hur länge som helst. Nu har vi en, på prov. Först om främst över helgen, sedan två veckor. Efter det bestämmer vi oss slutgiltigt. Än så länge går det hur bra som helst! Han kom i går kväll...

Olivers astma har stoppat men vi kan inte gå med denna längtan längre. Sonen är nästan aldrig hemma, jobbar varannan helg och spenderar resten av tiden antingen i sin stuga eller med flickvännen. Han äter här inne, duschar och går på toa, haaaa! Vi planerar att han får tvätta här inne men torka sina kläder ute hos sig etc. Så får det bli, amen!

Jag tog lite bilder när vi var ute, jag laddar upp dom snart!

Nu fylls mitt hjärta återigen av dessa varma, salta tårar. Lyckan inuti mig går inte att beskrivas. Mitt i allt stök, mitt i allt strul och vedervärdiga händelser så sitter jag här med rinnande tårar.

Jag knallar omkring här, städar, fixar, smeker Maximilian med mina ögon då han leker inne i sin fantasivärld. En sång dyker upp i mitt huvud, en mening som jag hört någon gång på radion men som jag inte reflekterat över. Jag lyckas att fånga meningen, söker via google och hittar sången.

Precis nu, i denna stund, när tvivlets käftar slår efter mig. När Herr Ångest visar sitt fula nylle runt varje hörna. Då smeker änglarnas visdom mitt hjärta och påminner mig om vad jag har, vad jag är, VEM jag är och att lever i det vackraste av allt, kärleken...

Lyssna och njut.

Texten finns här

PS: Till min man, min kärlek. Dina blåa vackra ögon säger verkligen allt. Till mina barn, era ögon, leenden och hur ni agerar ibland säger mig oxå att det som jag alltid velat ska nå fram HAR nått fram. Även genom tårar, skrik och dumheter... DS

...Och vaken tidigt! Så är det när sexåringen fortfarande vaknar med tuppen. Jag vet att Anna Wahlgrens metoder att få Maxen att sova längre på morgonen är klockrena men jag har inte attityden för stunden och då är det ingen mening att börja med det.

Idag är jag i alla fall ledig, ett tag till. Jag ska på ett planerat möte.  Mamsen kommer och passar lillprins Bus. Hon kommer städaaaaaaaaa, whoooo hooooo!

Det kommer finnas städning tills i morgon med.. ;) !

Det måste plockas undan. Vi ska åka och kolla på en hund efter mötet. Jag återkommer om allt går som det ska. Om det alltså.

Nu ska jag börja plocka lite i  stökhavet här. Har en tjurig 13-åring hemma en timme till. Tänk vad sur och tvär man kan bli om man inte får som man vill. :)

//Annelie

Kom till ro, lilla älskling.
finn ro och hör min röst.
Kom och lägg dig ner på mammas varma bröst,
min kärlek är stor, men Guds kärlek är störst,
och jag sjunger god natt,
godnatt, jag sjunger godnatt.

Kom till ro, lilla älskling
finn ro och hör min röst:
Kom och lägg dig ner på mammas varma bröst,
Jag älskar dig så, men Guds kärlek är störst.
Så jag sjunger god natt,
Jag säger god natt, god natt, jag säger god natt.

Text och melodi: Am trad.
Svensk text: Carola

Nu tror ju inte jag att guds kärlek är störst utan min ;)..(skratt)

Har haft en snurrig kväll som avslutades med att storsonen inte kunde gå och lägga sig i tid utan låg i min säng och snackade skit med mig och kärleken. Vad jag älskar dessa stunder! I morgon ska det redas upp lite "strul" igen...(suck). Börjar bli så van vid det här laget! Det kommer en bok en dag...(snark). 

Nu ska jag faktiskt lägga mig i soffan med en påse BRIDGE och njuta av tystnaden. Det ända som bryter den är tumlarens varma snurrningar där metallknappar slår mot metall..ljuvligt? 

Nja, men ack så nödvändigt om familjen ska ha torra byxor i morgon bitti..

Gonatt!

//Annelie

Bara idag kvar sedan är jag ledig i tre dagar, tack universum!

Jag behöver det, min hjärna måste få vila och ta igen sig. På lördag ska jag storstäda, ta mig fan ÖVERALLT! Jag måste. Ett led i att upptäcka och ta emot insikter är att förändra och det gör jag nu. Sonen ska gå på något mega disko inne i stan. Jag är fullständigt förtvivlad och har redan stakat ut allt jag tror kommer att hända. Detta senario utspelas inom mig. På utsidan ler jag varmt och har beställt biljetter som jag snällt ska hämta ut idag. HUVA HUVA, innan jag vet att sonen och hans kärlek är hemma ordentligt på lördag så kommer huset, tomten, you name it, vara städat! I think it is called ÅNGESTSTÄDNING (skratt).

Pappsen kommer att hämta, det var ett kriterium. Skolan ska skötas nu i två dagar och "strul" vill vi inte ens höra talas om, då dras åtminstinde hans biljett in och det vet han, gullet mitt.

Nä, lite kaffe och tjatter i fikarummet skulle sitta bra nu!

//Annelie

Igår slog det mig. Det slog mig hårt och brutalt. Jag fick en insikt slängd i ansiktet utan förvarning. Jag väljer att berätta om den för jag tror att fler än jag kommer att gå igenom vad jag just gör.

Min son, min klippa, min kärlek. Han har vuxit upp till en ung man på 15 år. Det är en varm och känslig kille som alltid har varit väldigt öppen och glad! Han frigör sig. Han frigör sig brutalt och tänjer på banden som håller oss samman. Jag är inte längre hans allt, hans stora kärlek han skulle gifta sig med och aaaaaldrig lämna, ens för en sekund! (sagt någon gång i femårsåldern).

En ny kvinna har klivit in i hans liv, i hans hjärta. Jag trodde jag var hel med det, jag trodde att jag var en sådan där "modern" mamma med milsvidd acceptans. Jag hade fel. Inom mig kan jag känna mig lämnad, sårad, sviken. Det är inte längre bara MITT jobb att trösta, krama och hålla om.

Det har påverkat mig mer än vad jag har förstått sista tiden. (Tjejen han har är jättegullig!!)

Det har gjort mig nästan svartsjuk i bland då jag har utnyttjat min makt som förälder. Vrålat och gapat. Gråtit och skrikit. Jag kan ju med lätthet säga att storsonen har erfarenhet av "krävande kvinnor" numera vilket jag inte är det minsta stolt över.

Att allt detta sammanstrålar med annat "strul" har inte gjort situationen mycket bättre. Kanske hade denna brutalt smärtsamma insikt drabbat mig lite tidigare om inte allt hade hänt samtidigt? Jag kanske hade känt eller "sett" det tidigare, vad vet jag?

Jag har tur. Mitt hjärta är öppet, mitt sinne likaså. Jag tar emot denna insikt med kärlek och lättnad. Äntligen kan jag slappna av och vara den mamma jag nu ska vara. En tonårsmamma. En klippa och ett bollplank. Min roll är reviderad och nu ska jag växa in i den, med värme, kärlek och med kraft!

Jag höll min son i handen idag när jag berättade för honom hur jag känner och hur jag har funderat. Det var ett känslofyllt ögonblick. Starkt och vackert. 

När jag ser in i hans ögon ser jag mig själv. Så lika. Jag är så stolt, så oerhört stolt över att få vara HANS mamma. Nu bygger vi vidare från här och det känns nu både spännande och häftigt...

Min bästa "payback" fick jag förra veckan då han la sina händer på mina axlar, såg mig allvarligt in i ögonen och sa: - Mamma, du måste förstå..ALLA har inte en mamma som du, du måste förstå det...

//Annelie

Ps, jag hittade detta inlägg via en kommentar på en blogg, jag MÅSTE länka till den...  Har glömt vad bloggen hette men LÄS HÄR