Det har tillstött lite grejer...Jag har fått som en stor blåsa i "kratern" och jag trodde för mitt liv inte att det kunde göra så ont som det gör. Jag kan inte dricka osv utan att det gör hiskeligt ont. Jag har även lite feber vilket tyder på att kroppen arbetar för fullt.

Jag måste vila.

Jag vilar även mitt huvud, inför Fredag. Då ska vi ta hand om "strulet". Ibland önskar jag att jag vore anonym, ha!

Om ens tonåringar "strular till det" vilket de gör förr eller senare, så måste de få ta hand om det, "äga sitt strul" och helt enkelt stå för vad de gjort. Så jobbar vi, kärleken och jag. Däremot ska de inte "äga" sådant som de inte gjort...

//Annelie

Nu blåser det, kaosvindar. Tonåringar. Livet är inte lätt men vem har sagt att så ska det vara, lätt? Jag längtar efter den "lättheten" just nu som många föräldrar påstår sig ha.

Jag är trött. Har inte sovit "spiellt" mycket och ögonen är svullna. Tanden, eller "kratern" värker, men ack så lite i jämförelse med en trasig visdomstand.

Jag har mycket att fundera på.

//Annelie

Kärleken har lagat hamburgare....grrr, jag är såå hungrig!!! Vad är välling mot en härligt god hamburgare??

Tack för snälla kommentarer! Det har gått bra. För en gångs skull så jäklades det inte för mig hos tandläkaren. Det gick som smort! Jag var väldigt spänd, pladdrig och skapligt skraj när jag klev in, men wow vilken duktig tandläkare jag fått!

Nu har jag självklart ont. Känner mig lite grinig och trött men ändå lättad. Kärleken lagar mat, säkert något smaskigt men jag, jag får dricka välling till middag.. ;)

//Annelie

I dag smäller det. I dag är dagen med stort D. Idag är det den 17:onde november. Idag ska tandläkaren ta bort min infekterade visdomstand.

Idag klockan 11:00 ska jag befinna mig på folktandvården. Lite rädd är jag, lite osäker känner jag mig, men skiten måste bort nu. Den gick sönder i augusti, nu är det dax.

Universe, please be with me...

Annelie

Jag är fruktansvärt trött. Maximilian har ingen feber, vilket gör mig glad. Däremot verkar storsonen inte må bra. Han ligger hemmas hos flickvännen och har ont i huvudet. Vi trotsar halka och åker och hämtar honom om en timme.

Jag vill ha honom hemma i natt.

Jag känner mig lite tom, nästintill uttömd. Det är ok. Jag kommer att fylla på förrådet i kväll, när tystnade lagt sig och lugnet härskar i mitt hus. Då är det min tid.

Sagt av Maxen tidigare när jag sa något åt honom som han inte gillade: -Mamma, jag måste reskepera dig, då måste du reskepera mig!

En sådan mening kan komma, som ett pistolskott genom luften om jag snällt ber honom att städa efter sig eller dylikt. Dessa underbara sexåringar...

Vilken ovanlig, trevlig och häftig dag jag hade i går!

På "Pernillas" hiitade jag, hör nu, ett par "viking gore-tech" skor till mig, TILL MIG! Dessa var nästintill NYA och kostade 275 kronor. Det är det ABSOLUT dyraste jag NÅGONSIN köpt där. I vanliga fall får jag två påsar, papperspåsar, kläder till Maxen för det priset. Jag hittade även en nästan ny vinterjacka, från marie philippe för 200 kr. Jag är ingen märkesmänniska så för mig är det skitkul att få ha något som håller..ha!

Nu till min dag med Pernilla, min allra äldsta barndomsvän. Hon kom hem till min mamma och hämtade upp mig. Maxen föll direkt för henne och hon KRAMADE till och med honom utan att han svimmade!  Vi tog en tur förbi "Hallen" Där vi spelade Handboll som små och som tonåringar. Lukten fick mig att minnas så mycket, vilken tid! 

Vi skulle i alla fall ta en "power walk" HERREJÖSSES! Jag släpades runt halva Nynäs! Jag kunde knappt ANDAS. Pernilla bara skrattade sitt underbara smittsamma skratt och PÅSTOD att hon gick på halvfart...

Sedan åt vi en delikat middag tillsammans som Pernilla slängde ihop. Vi satt hela kvällen och bara mös, pratade och skrattade. 

Pernilla och jag har känt varandra i 31 år. TRETTIOETT ÅR! Det är fan helt galet!

vi kom underfull med att ibland har vi inte hörts på ett par år men när vi väl pratar så är det som om tiden stått stilla. Det är för mig tecknet på att vi är "riktiga" vänner.

I löv you Pernis!

Hon sover fortfarande och jag är vaken. Har varit vaken länge. Sitter här och tänker på livet, min kärlek, mina ungar... Vad lyckligt lottad jag är.

Tack universum.

Natten har varit sådär. Jag känner mig inte alls så utvilad som jag trodde att jag skulle göra. Maximilian har legat PÅ mig, i en stor säng om 160 cm. I vanliga fall sover jag och kärleken i säng om 120 cm. Maxi sover i egen säng hemma men när vi är hos mormor sover vi i hennes säng. Febern är nästan borta just nu men ungen ser ut som om han hade 39 grader.

Vi ska snart gå ner på stan. Det finns en second hand butik här, i Nynäs som heter "Pernillas Barn & Dam Secondhand". Den är väldigt bra och framför allt billig. Jag älskar att besöka den när jag är här.

Hoppas på att hitta en jacka, till mig och en jacka med brallor till Maxen. vi får se hur det går.