Maxi har lite feber. Igen. Känns inte så kul. Han är "nyförkyld" och hade lite ont i halsen i morse. Fans jävla skit!!! Tur att han inte blev magsjuk i alla fall.

Saknar kärleken.

Nu ska jag lyssna klart på Karlavagnen. 

Nu är vi äntligen, efter många om och men hemma hos min mamma...

idag, på förmiddagen mådde lillprins bus jättedåligt så jag trodde vi skulle behöva stanna hemma. Han mådde så illa att han bara låg, vit som ett lakan i ansiktet! Efter att ha sovit i 1½ timme repade han sig dock, till min stora förvåning OCH förtjusning.

 Min mamma lagar mat! Vad det är mysigt att få komma hit ibland och bli lite liten... :) OCH lite bortskämd..min mamma är den bästa som finns, förutom mig..LOL

Maxen ÄLSKAR mormors "platta köttbullar"!

Han leker och leker och snart ska vi fika med grannen!

Jag leker vidare här, med mina bilder! Det här var ju väldans skoj.. Jag förstod inte riktigt vad Rosalucia menade i sin kommentar, jag får fundera under dagen, haha! I bland känner jag mig bara för blond..(snark). Vad jag är glad att jag upptäckt denna värld..Till ungarnas stora förtret! Maximilian påstår, han PÅSTÅR att JAG, hans mamma, har blivit BLOGGBEROENDE!!!!  Vad MENAR ungen... ;) ??

Antagligen har han ju som vanligt ganska så rätt i sina iaktagelser och ordval.. På denna bild visar han mig hur man mediterar. Detta under en av våra härliga promenader. Han är 6 år, är vis som en gammal man ibland. Dessa barn, om vi ändå bara tog oss tid att lyssna på vad de egentligen har att säga. Vad mycket klokare vi alla skulle bli! Barn är våra bästa lärare, har jag hört..

En dag tittade han på mig och sa lite lugnt:  -Mamma, jag är så orolig för dig. Jasså, svarade jag lugnt tillbaka, varför då? -jo, du är så kärleksfull mamma...

Så sträckte han ut armarna mot mig och sa KOM HIT..kramade om mig och viskade att även han är kärleksfull. Jag höll inte tillbaka tårarna.

Jag håller på att städa i ordning hemmet för avfärd. Hur underligt är väl ändå inte det? Kärleken kommer att ha en egen helg, utan mig. I morgon hämtar han hem sin Maxi hos mormor och jag vandrar vidare till min barndomsvän. Han är FULLT kapabel att städa själv och ÄNDÅ gör jag som jag gör.

Kärleken har aldrig,, under våra 17 år tillsammans, bett mig städa ÅT honom när JAG inte är hemma. Jag måste fundera på detta..! //Annelie

Ok, nu ska jag försöka att lägga upp bilder med text i mellan dem! Håll tummarna...

Hoppas att det funkar nu.. Min lilla kille, förra året!

Pappa och Maximilian på Liseberg, ser ju kul ut!

Håll tummarna nu för att det ska fungera...haaa!

- Mamma, i Frankrike finns det bara raggarbilar.

Maxen berättade det för mig i morse...

Påväg hem berättade han att man kan skrika på X. Man får det sa han. En gång gjorde jag det och han blev alldeles molnlös! Han sa INGENTING!

Nu eftersträvar ju jag att man ska vara en bra kompis och behandla alla väl men denna gång skrattade jag faktiskt bara, inombords... dessa ord!

Ja jäklar... Vaknade i morse och det kändes som om jag sköljt ögat med sand! Är röd och lite kladdig. Hoppas bara inte Maxen åker på det.

Ja då var det "helg" för mig, OCH Maxen. I morgon åker vi till mormor och sover där. Trodde jag skulle vara utan tonåringarna men det verkar som att båda två ska sova hos mormor de med, ha! På lördag träffar jag min gamla barndomsvän, jäklar vad kul det ska bli, Pernilla, here I come!!!

Kommer dock sakna kärleken lite, i alla fall lite... Han får en alldeles EGEN fredag kväll... det är han värd, om han vill..

Jag har lyckats att äta lite mindre. Har inte ätit godis på TVÅ dagar, wow! Det är svårt när man älskar mat! Jag tänker inte bli fanatisk, jag tänker behålla hälften av de kilon jag gått upp. Jag vill aldrig mer bli så smal som jag var förut. Däremot vill jag må bra.. //Annelie

Så är alla ungar i säng...

Hur man nu får tonåringar att masa sig i säng så här "tidigt". Vi grejar det här hemma hos oss. Jag är en sådan där "regelmamma", säkerligen alldeles dötråkig men jag står för att jag är det. Jag anser inte att bara för att man fyller ett magiskt tal så ska allting förändras. Behovet av sömn ÖKAR till och med under tonåren.

Jag skriver om det en annan kväll när min hjärna inte känns som hemlagat potatismos.

Jag fick en kommentar förut, om att min minsta killes namn är fint. Jag blev så glad för det tycker verkligen jag oxå. Jag läste en gång en bok, för länge sedan. En av personerna i den boken hette just Maximilian. Redan då, som ung tonåring, bestämde jag mig för att om jag någonsin får en pojke så ska han heta Maximilian.

Vår första kille heter inte det. Min man, kärleken, då 21 år gammal fullständigt VÄGRADE döpa sin förstfödda till Maximilian! Jag kan ju för f-n inte en UTTALA namnet och än värre inte STAVA till det, sa han, så sött till mig. Vi kom då överrens om namnet Oliver. Jag ångrar inte det.

Barnet efter det var en flicka, en bedårande vacker liten sak som kom till världen under väldigt dramatiska former. Hon har fått sitt namn efter en sång som både jag och kärleken lyssnade mycket till just då, Evelina..

Tredje gången gillt...Nu var vi lite äldre, hade fyllt 30. Jag var nu inte en ung liten 20-åring som inte visste hur man driver igenom den egna viljan (skratt). Jag sa bara lugnt till kärleken att det var hög tid att han började att uttala namnet M A X I M I L I A N, och lära sig att stava till det. Jag visste redan, inombords, att det var en liten kille.

Oliver, Evelina och Maximilian.. Stora namn, vackra namn, på 3 bedårande själar, starka och trygga, varma och kärleksfulla.. och alldeles underbart normala "skitungar" som VET hur man gör livet surt för sina päron. Men what the heck, vem har sagt att allt skulle vara lätt? Inte jag i alla fall...//Annelie

Lilla sexåringen, mammas egan lilla tok, sov sov sov! (Han ligger och babblar om allt möjligt just nu)!

Vi såg på TV en stund varpå Maximilian påpekade för oss att vi inte skulle gå på reklamen. Han sa att den finns BARA för att vi ska köpa saker! Jamen svarade jag, om inte reklamen finns, hur ska vi då VETA vad vi kan köpa? Då går man till affären, svarade han sådär klokt som bara han kan...

..efter en liten stund blev det en annan reklam. Denna gång om att ett blöjpaket från pampers bekostar en vaccination för ett barn någonstans i världen. Stelkramp tror jag. Jag frågade honom om det var bra reklam eller inte? Bra reklam svarade han, det blir ju bra för ett litet nyfött barn mamma, hajar du väl!

Min lilla kille, vad vacker han är, inuti och utanpå.. //Annelie