Dagen efter kaoset. Jag har landat, känner mig självklart fortfarande sorgsen men beslutet att återlämna Mio snabbt har växt sig starkt och sant. Det är inget fel på Mio, han är lika underbar i dag som han var igår. Men hans beteeende, även om det går att korrigera passar inte. Jag skulle inte kunna slappna av, ens med Maxen. Jag klipper bandet och släpper honom med kärlek. Jag är övertygad om att han kommer dit han ska, dit där det är meningen.

Kärleken och jag har pratat mycket. Det blir en valp nästa gång. Jag skulle så väl kunna tänka mig en Vit Herdehund, jag är förälskad i rasen och vad de står för.

Natten har varit lång men givande och jag är trött på ett sätt jag tycker är skönt. Lilla älsklingen har vaknat ibland, har haft feber och somnat om i min famn. Vad jag har tittat på henne i natt när jag inte kunnat sova. Vilken vacker liten varelse hon är. Så trygg och så fantastisk! Hennes bror går inte av för hackor heller. Han är varm och kärleksfull med henne på ett sätt jag tycker är otroligt och som jag INTE såg mellan mina stora (host). maxen vaktar sitt revir och pendlar mellan att vara underbar och härlig till "det beteendet nämner du inte vid namn"...

Jag skickade iväg kärleken med busarna och nu sover lilla pluttan. Jag ska krypa ned bredvid henne och ta en powernapp.. Tack igen, ni underbara bloggare och läsare...

//Annelie

Tack för alla värmande kommentarer. Jag vet att jag gjort rätt, jag vet det bara. Nu ska jag bara handskas med känslorna. Jag fattar inte hur kärleken kan vara så lugn. Han sover nu i soffan. Helt galet.

Jag tänker inte bara på Mio, utan oxå på "ägaren". Det kändes lika bra för henne som för mig så hon är nog oxå i chock. Jag känner mig rutten där oxå och vi har pratat. Förlåt mig...

Lilla gumman, min lilla tjej sover nu sött i min säng.  Jag känner mig hedrad och så stolt och ärofylld över att hennes mamma lämnade över henne till mig. Nu ska jag krypa ned bredvid henne och titta på henne.

Återigen tack, jag gråter när jag läser era fina kommentarer och tankar. För mig är det helt otroligt att någon ens vill läsa min blogg och kommentera. varje enskild kommentar betyder så mycket. Era ord helar och öppnar mina ögon..jag bugar.

//Annelie

Det började så bra. Mio, min Mio. Idag, även fast det var lugnt omkring honom, även fast min plutta lämnade honom ifred och inte gick fram till honom så visade han tänderna, tyst och otäckt fast jag var bredvid. Han klistrade henne med blicken och sedan visade han allt. Jag hade Lovisa bredvid mig och hjälpte henne med handen, att klappa fint.

Jag är chockad, jag kan inte ha en hund som jag inte kan lita på. Jag tycker att jag har gjort allt rätt, gett honom space och en fredad plats, hållt människor borta, you name it. Men lovisa och små barn hör till mitt liv.

 Det kanske är bättre att skaffa en valp?

Just nu gråter jag igen. Kärleken har kommt tillbaka efter att ha lämnat tillbaka honom. mitt hjärta är krossat, likaså en massa drömmar och planer. Jag tog rätt beslut och jag tog det snabbt. Ni som vet mer om hundar än jag kanske har en annan åsikt, vad vet jag.. Ont gör det i alla fall, ont i själen och tårarna tar bara inte slut.

Mio, min vackra fina vän, jag har svikit dig. Jag gav dig ett hem, en strand, en skog och en massa tid. Långa härliga promenader, lek och sök. Jag ryckte bort det ifrån dig, snabbare än blixten. Det är nog inte ens ditt fel, din reaktion.. Men min vän, två veckor av mitt liv och du vann mig. Jag känner mig bruten och rutten.

//Annelie

Nu är dom snart här, mina bonusungar, våra kusiner, våra bästisar! Lilla gumsan har feber men vi "ignorerar" det. Gölliga svägerskan litar på mig och det känns så bra! Ett helt dygn ska dom vara med oss och nu får jag testa på att vara FEMBARNSMAMMA, whoooooooooo hoooooooooo!

Jag känner mig stark och härlig idag! Denna känsla ska jag rida på ett tag nu. Bara njuta ska jag och gosa in mig med lilltjejen, mitt lilla troll! Hon ska sova med MIG och kärleken får sova på soffan, ha! (sängen vår är bara 120cm). Killarna är oxå gosiga, självklart, men dom ska på Bandy så jag och snorpan blir alldeles ensamna ett tag.. :)

Nu ska jag ta en kopp kaffe, kolla in kärleken, flörta lite och vänta in älsklingarna..

//Annelie

Jag har nog inte hunnit smälta den rent barnsliga lycka jag känner från igår! Allvarligt, jag vinner ALDRIG någonting, ha!

Idag är en ny dag. En dag där städning, handling och Mio promis är jätteviktig! Kusinerna kommer senare, mina goa små pluttar! De ska sova över och bara vara med oss, jag längtar! Vi har precis kommit hem efter att ha ätit lunch tillsammans och nu ska Maximilians rum städas. Stampe ska få rent i buren och springa lös en stund innan rummet blir belamrat av barn..

Mio och Stampe har nosat på varandra genom buren. Jag väntar lite med att släppa dem lösa tillsammans då jag inte har någon erfarenhet ännu av kanin och hund. Någon som besitter kunskap om det, berätta gärna?!

Stampe "stampade" en gång, första gången de sågs och jag trodde Mio skulle skita på sig! Men det har inte skett igen och de var riktigt söta bägge två när de nosade..

Nä, nu kavlar jag upp armarna och städar på, wish me luck!

//Annelie

 Min son, min kärlek..Den finaste kommentaren jag någonsin fått..du är en ängel.. Hoppas du och gulliga flickvännen har det mysigt och tryggt, jag tänker på er, gullungar!

Gratttis mammma du är värd det hjärtat för du är ett hjärta själv GRATTIS :)

Vet ni vad? Hjärtesmycket, tävlingen hos MissC. Dragningen har nu varit. Jag satt och kollade på filmen, hjärtat dunkade och jag tänkte, DET STÅR MITT NAMN!!!! Det kändes verkligen som att det SKULLE göra det! Så läser hon lappen och det står "mamsen". Jag började skratta, helt ärligt! Jag tänkte att ja ja, som vanligt vinner jag inte!

Efter ett tag kollar jag in igen, och vad händer? Jo "mamsen" skänker, hon SKÄNKER hjärtat till MIG! Jag är alldeles förundrad här och självklart överlycklig för det känns som att jag blev "dragen" ändå! Jag började hoppa runt här och gapa och vråla! Skrämde slag på dottern som kom in och Maxen kom ur sängen och hoppade med mig, ha!

Kolla, är det inte underbart... Saken är den att jag älskar hjärtan, jag GÖR det verkligen (se här). När ungarna är ledsna skickar jag dom tankehjärtan, rosa små flygande hjärtan. När jag tänker på kärleken (Tommy) ser jag hjärtan. Jag vet, jag ÄR knäpp men sådan är jag!

 Att få bära ett smycke gjort utav en kvinna vars blogg jag brukar läsa blir så personligt. Smycket betyder något helt annat än om det vore köpt i en anonym affär.Tack återigen MissC:s mamma, tack du underbara kvinna för det måste du vara om du väljer att ge det till mig!

//Annelie

Nu är jag ledig och jag är ledig ända fram till den 5/1! Det är så fantastiskt roligt, skönt och livsnödvändigt..!

Ikväll ska jag njuta, kolla tv och lägga mig skapligt för i morgon ska kusinerna sova över bägge två! Då ska vi äta tacos och bara mysa..

Jag vann inte smycket hos MissC, jag var helt galet övertygad om att JAG skulle vinna! Hennes mamma vann istället, grattis!!!

Jag känner mig oerhört trött. Helt utpumpad om jag ska vara ärlig men glad och i balans...

//A