Jag har sovit en stund. För att orka med kvällen. Vi ska fixa till vårt hem nu en liten stund för att sedan ta en lång, härlig promenad till kyrkogården för att titta på ljusen. Det brukar vara vackert. Jag har lite dåligt samvete för pappas grav men kärleken menar att även om vi tänder en marsall på hans pappas grav så sänder vi tankar även till min pappa..

..han är klok han, kärleken.

Senare ikväll har vi köpt oss lite gottis...!

Väl mött i vinterkylan..

Vilken morgon det är! Solen lyser vackert utanför och får november frosten att gnistra sådär som bara frost kan.

Jag undrar vad denna vackra lördag bär i sitt sköte. Jag ser fram emot denna dag med ödmjuk förväntan då dagen igår inte var något vidare rolig. Förutom den stunden jag och lille bus hade för oss själva förstås!

Nu är alla på plats och jag kan utmattadad krypa till sängs... vilken jävla dag det har varit, känslomässigt. Jag är helt slut...

känslosamma tårar. Min son, min stora lilla luns har skickat mig en sång på msn. Jag bad honom att leta upp den på YouTube åt mig. Han fann den...

...Min underbara känslosamma kille.. Låten är egentligen inte i min smak men texten är för alltid inristad i mitt hjärta nu..Oliver puss på dig!!!!!!

...och 250 kronor fattigare...Haaa!

Provtagningen gick utmärkt. Han var både rädd och ledsen men "lånade" ändå ut sin arm som sköterskorna så gulligt sade.

Vi hade en mysig stund i centrum innan vi begav oss hem igen. Storsonen ringde och krånglade såklart. Jag känner mig faktiskt lite förbannad men det får jag ta när han kommer hem. Pappa hämtar honom efter jobbet.

När vi kom hem så hade Maxen ett brev från Barnonkologen. The doc hade skickat remissen dit. Jag bad om en remiss till BLM i Handen. Jag måste ringa till VC och be honom skicka den till Handen istället. Jag blir så trött..

Nu tänker jag lägga mig på soffan och vila, lyssna på Maxens lek och drömma mig iväg en liten stund..

...kärleken kom ihåg kaffet... ;) Godnatt!

Jag känner mig gammal. Jag lyssnar på Karlavagnen. Jag börjar att bli beroende. Ikväll är det med Stina Wollter. Jag gillar hennes röst. Ibland längtar jag under dagen. Längtar efter att klockan skall slå det magiska slaget 22:00. Det är min "nya" läggtid, oftast. Då sover Maxen, Evelina brukar vara på sitt rum och sova hon med, om hon inte smygpratar i tel.  Samma sak med Oliver. Maken sitter oftast uppe en stund, framför tv:n.. Fan, det låter som ett tråkigt Svensson liv, but what the heck, I love it!

 Om Evelina skulle läsa detta skulle hon vända sig om, titta rakt på mig med dessa mystiska stora och oerhört vackra ögon och säga: -Mamma, du ÄR gammal...

Spelar ingen roll. Jag närmar mig de 40, med stormsteg. Ibland känns det ruskigt bra, ibland inte. Det är livet, om jag har förstått saken rätt?