Allt är förberett. Min allra första lilla diktsamling är nästan klar. Det ända som saknas är en bild på mig och en beskrivning av "författaren". Där har jag kört fast. Min kära svägerska kommer att hjälpa mig med det, i morgon.

Känslan inom mig är just nu väldigt svår att förklara och sätta ord på. Jag har döpt min första diktsamling. 21 dikter blev det till slut. 21 dikter, rakt ur mitt hjärta. Vissa är glada, vissa är känsliga och några rent utav hemska. Det är jag och vad som fanns i just mitt hjärta, just då. Kanske någon av er kan känna igen sig, vad vet jag.

I morgon kommer den vara klar. I morgon kommer ni som vill kunna klicka er in och köpa min diktsamling. Kan jag verkligen ta betalt? Kommer någon att köpa mina tankar, mina ord? 

Jag är så förbannat vernös (tack älskade Maxi för ditt nyfunna ord). Vilken flopp det kan bli, mina ord. Kommer jag att kunna sova och koppla av? Jag har suttit här vid min dator hela dagen. 

Nu måste jag ut och fylla mina lungor med den kalla härliga havsluften.

//Annelie

Jag har tänkt och funderat så mycket sen igår. Jag har cirka 17 dikter som ni har sett glimtar av. De kommer från en tid i mitt liv, från "baktiden" så att säga. Det jag kan skriva nu är från "nutiden", med andra ord är jag en helt annan människa nu än vad jag var då.

Min fundering, eller mina funderingar går ut på om jag ska trycka det som jag har skrivit hitills och sedan börja om. Det kan då inte bli en limmad pocket utan det blir då en häftad variant, mycket tunnare. 

Idag ska jag jobba med det och se hur det skulle se ut.  Jag har precis pratat med kärleken om att jag "försvinner" ett par timmar idag då jag ska skriva in och redigera och sedan försöka skapa denna allra första, mycket tunna lilla diktsamling.

Jag hoppas jag inte gör någon besviken men jag tror att mina första dikter hör ihop för att bereda mig vägen vidare för den nya epoken..

Nu ska min Rosa lilla laptop plockas fram och jag ska krypa in min vrå.  Tack för alla ni som tror på mig. Jag känner hjärtat i era ord, värmen i era tankar och de sporrar, jag bugar mig och famnar dagen!

//Annelie