Jag är äntligen hemma. Trodde i min enfald att jag skulle kunna ta ut min friskvård idag. Det innebär att jag ibland går hem en timme tidigare och då tar en lång härlig promenad tillsammans med Maxen hem. Vid dessa tillfällen brukar jag promenera längs stranden, härligt! Tyvärr tillät inte arbetet det idag då det fattades folk.

Jag är snuskigt trött. Sådär trött som jag inte trodde man kunde vara. Jag har varit vaken halva natten, funderat och rensat bröstet. När klockan ringde 06:00 visste jag inte var jag befann mig. Minns att jag lyssande på 02:30 nyheterna. Dessvärre drog jag med mig kärleken igår så han är med all säkerhet lika trött. Vi har redan bestämt oss för att ta en tidig kväll, så får det bli.

Jag hade tänkt att läsa runt nu men jag klarar inte att fokusera på skärmen, jösses! Nä, jag får steka blodpudding nu och hinka kaffe. Jag öppnar i morgon så jag kommer att inom  14 timmar befinna mig på jobbet igen, hemska tanke. FJORTON timmar kvar i frihet och vem fan tackar mig när jag är 65 och slutkörd...?

//Annelie