Nu är dom snart här, mina bonusungar, våra kusiner, våra bästisar! Lilla gumsan har feber men vi "ignorerar" det. Gölliga svägerskan litar på mig och det känns så bra! Ett helt dygn ska dom vara med oss och nu får jag testa på att vara FEMBARNSMAMMA, whoooooooooo hoooooooooo!

Jag känner mig stark och härlig idag! Denna känsla ska jag rida på ett tag nu. Bara njuta ska jag och gosa in mig med lilltjejen, mitt lilla troll! Hon ska sova med MIG och kärleken får sova på soffan, ha! (sängen vår är bara 120cm). Killarna är oxå gosiga, självklart, men dom ska på Bandy så jag och snorpan blir alldeles ensamna ett tag.. :)

Nu ska jag ta en kopp kaffe, kolla in kärleken, flörta lite och vänta in älsklingarna..

//Annelie

Jag har nog inte hunnit smälta den rent barnsliga lycka jag känner från igår! Allvarligt, jag vinner ALDRIG någonting, ha!

Idag är en ny dag. En dag där städning, handling och Mio promis är jätteviktig! Kusinerna kommer senare, mina goa små pluttar! De ska sova över och bara vara med oss, jag längtar! Vi har precis kommit hem efter att ha ätit lunch tillsammans och nu ska Maximilians rum städas. Stampe ska få rent i buren och springa lös en stund innan rummet blir belamrat av barn..

Mio och Stampe har nosat på varandra genom buren. Jag väntar lite med att släppa dem lösa tillsammans då jag inte har någon erfarenhet ännu av kanin och hund. Någon som besitter kunskap om det, berätta gärna?!

Stampe "stampade" en gång, första gången de sågs och jag trodde Mio skulle skita på sig! Men det har inte skett igen och de var riktigt söta bägge två när de nosade..

Nä, nu kavlar jag upp armarna och städar på, wish me luck!

//Annelie

 Min son, min kärlek..Den finaste kommentaren jag någonsin fått..du är en ängel.. Hoppas du och gulliga flickvännen har det mysigt och tryggt, jag tänker på er, gullungar!

Gratttis mammma du är värd det hjärtat för du är ett hjärta själv GRATTIS :)

Vet ni vad? Hjärtesmycket, tävlingen hos MissC. Dragningen har nu varit. Jag satt och kollade på filmen, hjärtat dunkade och jag tänkte, DET STÅR MITT NAMN!!!! Det kändes verkligen som att det SKULLE göra det! Så läser hon lappen och det står "mamsen". Jag började skratta, helt ärligt! Jag tänkte att ja ja, som vanligt vinner jag inte!

Efter ett tag kollar jag in igen, och vad händer? Jo "mamsen" skänker, hon SKÄNKER hjärtat till MIG! Jag är alldeles förundrad här och självklart överlycklig för det känns som att jag blev "dragen" ändå! Jag började hoppa runt här och gapa och vråla! Skrämde slag på dottern som kom in och Maxen kom ur sängen och hoppade med mig, ha!

Kolla, är det inte underbart... Saken är den att jag älskar hjärtan, jag GÖR det verkligen (se här). När ungarna är ledsna skickar jag dom tankehjärtan, rosa små flygande hjärtan. När jag tänker på kärleken (Tommy) ser jag hjärtan. Jag vet, jag ÄR knäpp men sådan är jag!

 Att få bära ett smycke gjort utav en kvinna vars blogg jag brukar läsa blir så personligt. Smycket betyder något helt annat än om det vore köpt i en anonym affär.Tack återigen MissC:s mamma, tack du underbara kvinna för det måste du vara om du väljer att ge det till mig!

//Annelie

Nu är jag ledig och jag är ledig ända fram till den 5/1! Det är så fantastiskt roligt, skönt och livsnödvändigt..!

Ikväll ska jag njuta, kolla tv och lägga mig skapligt för i morgon ska kusinerna sova över bägge två! Då ska vi äta tacos och bara mysa..

Jag vann inte smycket hos MissC, jag var helt galet övertygad om att JAG skulle vinna! Hennes mamma vann istället, grattis!!!

Jag känner mig oerhört trött. Helt utpumpad om jag ska vara ärlig men glad och i balans...

//A

Jag sitter på jobbet, utanför rummet där barnen vilar. Jag fryser och är alldeles nyvaken. Jag somnade till idag, till ljudet av tuttande nappar och tummar. Vad jag älskar dessa stunder av ro! Detta jobb må vara stressande, det är det verkligen. Men när jag har vilan njuter jag. Barn ligger nära, barn pillar på mina händer, vill bli smekta över ryggar och klappade på kinden.. Då behövs jag och jag behöver dom.

Det är nästintill omöjligt att hålla sig hundra procent vaken när lugnet sänker sig och radion spelar lugn musik. Tänk att jag få vara här och ta hand om det bästa folk har, deras barn.. det är djupt, fantastiskt och ärofyllt!

Nu ska jag krypa tillbaka och låta ljudet av dessa underbara små änglar hela mig...

//Annelie

Vi har bestämt oss för att behålla mio. Hur skulle vi INTE kunna det? Han har smält in i vår familj som om han alltid har funnits här. Harmoni och kärlek, precis vad vi behövde.

Så härlig och vänlig...

  Slicka Maxen i ansikte är kul!

 Klappa mig, sluta inte!!!                                           Han bökar med Maxen..

Maximilian ger Mio en köttbulle. Mio rör den inte innan ett "varsigod" och ögonkontakt med Maximilian.

Mio har klivit in i våra hjärtan, straight away...Behöver jag säga mer?

//Annelie

Först måste jag tacka Stort och smått, jag har fått en utmärkelse utav henne, whoooo hooooo! Det glädjer mig så oerhört!! Vad jag älskar att blogga, att skriva, att dela med mig av mitt liv. Inte trodde väl jag att någon skulle läsa om MITT liv, eller MINA tankar...

Jag är glad, men så oerhört trött. Måste bara visa några bilder som får mig varm och glad.. De är från i somras och jag hittade dem när jag kollade igenom korten på datorn:

Jag och lilla busan, lilla godingen. Vad vore mitt liv utan henne? Jag minns våra stunder i hängmattan. Varma, härliga stunder fyllda av kärlek och vänskap. Ja, hon är faktiskt min vän, denna underbara lilla varelse och kusin...

En sån talande bild. Mina killar, mina kärlekar. Vad jag njöt av att sitta på klippan och titta på dom. Maximilian kämpade och kämpade och kärleken pysslade med det som han älskar så mycket, fisket. Jag mådde så bra och kände ett sådant lugn denna dag, underbart att minnas nu i mörkret och kylan...

Min lilla gubbe, min tomte, ha! Vi packade en matsäck, knallade ned till lilla ön och fikade. Den här bilden får mig att minnas tankarna som myllrade. Lite KBT träning minsann! Att kunna sitta och bara njuta, supa in omgivningen och bara känna ro...

Nu hägrar Amelia och Karlavagnen...

//Annelie