Vi åkte iväg. Det vi var överens om var att vi var tvugna att handla. Vi var oxå överens om att vi behövde luft och skogen. Vi tänkte att vi visar Maxen Jättegrytorna, helmysigt! När vi väl var där sa kärleken, -Nu kan vi åka lite längre bort....Jag tystade honom, höll en föreläsning om "här och nu" tänket och fortsatte för att hitta trädet att krama!

Bubben hittar direkt en vandringspinne, det gör han alltid när vi är i skogen..

Här går vi vidare in i skogen för att hitta mitt träd!

 Så fann jag då trädet som kändes rätt. Maxen hängde på. Tystnaden var enorm och känslan likaså, att stå där och andas in kraften från Moder Jord och att släppa ut från mig själv.

Vi satte oss ned en stund och bara satt och blundade. Det var väldigt mysigt..

Senare, när vi var klara gick Maxen och jag och pratade, skrattade och halkade. Då hyssar Kärleken på oss och vi förstod ingenting, tills vi fick syn på en stor Havsörn som sakta flög iväg. Den var väldigt nära. Starkt och mäktigt!

Efter detta åkte vi hem till kusinerna och fikade, käkade glass med varm hjortronsylt! 

Nu ska vi snart slänga Maximilian i säng, duka upp chips, godis och läsk för att sedan kolla på skräckfilm med Eve och hennes gulliga pojkvän! Det ska bli så mysigt.. Saknar Stora sonen dock men han och hans kärlek får väl vara med nästa gång... <3

//Annelie

Det kryper i mig nu, jag måste ut! Vi har en väldigt vacker natur runt hörnet och idag måste jag uppleva den, känna den och ladda mina batterier! Jag vill krama träd och lägga mig på marken och låta all onödig energi rinna av mig. Sådan är jag, stackars ungarna mina som fått krama träd under sin uppväxt, ha!

Kärleken och jag planerar något, eller försöker. Han har sina ideér och jag har mina. Vi får väl se vad det blir i slutändan...

Hit kan jag tänka mig att gå. Denna bild är tagen i höstas. Bara gå runt här och vidare in i skogen...

//Annelie