Nu fylls mitt hjärta återigen av dessa varma, salta tårar. Lyckan inuti mig går inte att beskrivas. Mitt i allt stök, mitt i allt strul och vedervärdiga händelser så sitter jag här med rinnande tårar.

Jag knallar omkring här, städar, fixar, smeker Maximilian med mina ögon då han leker inne i sin fantasivärld. En sång dyker upp i mitt huvud, en mening som jag hört någon gång på radion men som jag inte reflekterat över. Jag lyckas att fånga meningen, söker via google och hittar sången.

Precis nu, i denna stund, när tvivlets käftar slår efter mig. När Herr Ångest visar sitt fula nylle runt varje hörna. Då smeker änglarnas visdom mitt hjärta och påminner mig om vad jag har, vad jag är, VEM jag är och att lever i det vackraste av allt, kärleken...

Lyssna och njut.

Texten finns här

PS: Till min man, min kärlek. Dina blåa vackra ögon säger verkligen allt. Till mina barn, era ögon, leenden och hur ni agerar ibland säger mig oxå att det som jag alltid velat ska nå fram HAR nått fram. Även genom tårar, skrik och dumheter... DS

...Och vaken tidigt! Så är det när sexåringen fortfarande vaknar med tuppen. Jag vet att Anna Wahlgrens metoder att få Maxen att sova längre på morgonen är klockrena men jag har inte attityden för stunden och då är det ingen mening att börja med det.

Idag är jag i alla fall ledig, ett tag till. Jag ska på ett planerat möte.  Mamsen kommer och passar lillprins Bus. Hon kommer städaaaaaaaaa, whoooo hooooo!

Det kommer finnas städning tills i morgon med.. ;) !

Det måste plockas undan. Vi ska åka och kolla på en hund efter mötet. Jag återkommer om allt går som det ska. Om det alltså.

Nu ska jag börja plocka lite i  stökhavet här. Har en tjurig 13-åring hemma en timme till. Tänk vad sur och tvär man kan bli om man inte får som man vill. :)

//Annelie